Etiopien är unikt på så många sätt och vis, inte minst kulturellt och historiskt. Det är tillsammans med Liberia det enda land i hela Afrika som aldrig kolonialiserats och om jag inte har fel för mig så var det också här en afrikansk armé för första gången besegrade en europeisk, efter några år av italiensk ockupation. Även tidsräkningen är speciell då man använder sig av den julianska kalendern som är åtta år efter den gregorianska (västerländska).

 

Jag frågade en gång en man på bussen vilket år det var, dels för att det var mycket underhållande att få känna sig som huvudpersonen i en dålig scifi-rulle som reser bakåt i tiden, men också för att nyåret infaller i september och jag faktiskt inte var hundra på om det hade varit eller precis blivit år 2006. Ett år har tretton månader, tolv med trettio dagar & en med fem, och klockan räknar antalet timmar efter soluppgång. Sju på morgon heter klockan ett och säger man fyra betyder det tio, men hela grejen är faktiskt inte lika förvirrande som det kanske verkar...

 

Om ett par timmar lämnar vi Etiopien, detta land så bergigt att man får lock för öronen av att åka buss, inte för att resa vidare utan för att återvända till Sverige. Hemkomsten känns framförallt obegriplig men annars kluven. Hjärnan som är fullproppad av intryck pustar ut lite men hjärtat snyftar. Etiopien är fantastiskt, jag längtar redan tillbaka.