Vi har nu bussat fram till Namibias huvudstad Windhoek dar det enligt taxichauffisen bor cirkus 3 miljarder manniskor, en siffra ni bor ta med en nypa salt med tanke pa att det endast bor 2 miljoner i hela landet. Att det ar glesbefolkat (och lyxigt!) ar i princip det enda jag vet om Namibia so far, forutom att presidenten ser ovanligt trevlig och glad ut pa de obligatoriska tavlorna som ar uppsatta overallt. Ikvall ska vi ata krokodil och imorgon fortsatter bussandet ner till Cape! Det kanns tyvarr inte superroligt att snart behova aterga till mitt liv som svenne, sa paminner mig standigt om att det trots allt ar ett helt land och 1,5 vecka kvar!

Zimbabwe ar inte bara en fullfjadrad diktatur (eller kanske snarare en "rosta pa vad du vill sa lange du rostar pa Mugabe-demokrati") utan ocksa det mest komplexa land jag hittills varit i. Visst har man regelbundna val men ocksa regelbundna fusk i alla dess slag -om inte administrativa sa direkt hotfulla, allt for att omojliggora en forlust for ZANU PF. Affarerna har ett utbud i overflod -men i princip allt ar importerat fran Sydafrika och pa grund av att majoriteten av landets pengar bestar av remmiteringar fran utomlandsboende slaktingar finns det aldrig nagon vaxel. Ofta far man istallet en klubba eller tva, ibland affarens skuld nedklottrat pa ett kvitto.

 

Laget har ar alltsa inte sarskillt hoppfullt, det rader kaos bakom den lyxiga fasaden och sorgligast av allt ar att landet for bara 20 ar sedan var valdigt valutvecklat. Sedan fick His Excellence Mugabe for sig att kora allt i botten och genomfora reformer som har resulterat i bland annat en arbetsloshet pa 90%, men trots det vill jag inte ge bilden av att Zimbabwe ar helvetet pa jorden -vardagen rullar pa precis som i resten av varlden men man onskar ju att landet kunde ha lite mer att vara stolta over an Lonlely Planet-formuleringen "ett av varldens basta klimat" -vilket i for sig ar en VALDIGT bra sak!

 

Var på grillfest hos Allen, en så kallad White Farmer som har ett lejon i trädgården trots sina tusen hektar. Träffade en hund som bossade över Zulu the lion och en 8-årig tjej som inte lät sina korta ben hindra henne från att köra bil -om man med bil menar safarijeep. Ja det är en galen värld, och kanske framförallt här i Zimbabwe. Ett stängsel framför en 270-kilos lejonhane kändes ungefär lika tryggt som en sytråd framför ett stup, och jag vågar knappt tänka på det faktum att vi nästa fredag ska ta en promenix med dessa mastodontdjur...

 

Oj oj, mycket har hänt sedan sist och tyvärr får ni veta minst när det händer som mest. Helgen har spenderats i Kariba där vi träffade på nästan lika många elefanter som människor, bodde granne med frustande flodhästar, mötte zebror på morgonpromenaden och åkte på båtsafari. Otroligt häftigt men lite nervigt att bo in the wild, kvällen innan vi kom dit blev två snubbar uppätna av lejon. True story! Så när solen gått ner flirtade vi till oss snålskjuts även när vi inte skulle längre än 200 meter. Living on the edge i all ära men man vill ju av uppenbara skäl inte riskera livet hur som helst.

 

Efter 60 timmar tåg, 12 timmar matatu och 10 timmar buss har vi äntligen kommit fram till Kwekwe, centrala Zimbabwe, för att fortsätta våra studier. Den inofficiella versionen alltså, är det myndigheter som undrar måste vi säga att vi är turister för att inte bli utslängda från denna kaotiska diktatur.