Ok, sa fyra veckor i Kenya har nu passerat och vi har inlett resans tredje etapp -att vara pa resande fot i tva veckor for att via landvagen ta oss till Zimbabwe. Just nu befinner vi oss i Dar es Salaam, en mysigt ruffig kuststad i Tanzania som ar afrikansk, arabisk och indisk pa en och samma gang. Har flanerat pa oversvammade gator (regnperioden ar pa intag), badat i Indiska Oceanens brannheta vatten, jagat krabbor och skaffat mig en sa kallad naturlig bikini -aldrig skont men desto mer smartsamt i kombination med en backpackrygga.

 

Om ett par timmar satter vi oss pa taget mot Zambia (Kapiri Mposhi) som forhoppningsvis ar framme 2 dygn senare men som enligt hemsidan ar generellt 24 timmar forsenat, sa vi far val se om vi har tur eller ej. Vagar inte hoppas for mycket, bussen till Dar es Salaam som enligt bolaget skulle ta 6 timmar var inte framme forran efter 11. African time you know.

 

Vi presenterar oss som Malva the movie maker, Martina the drama queen och Katrin the alltiallo, vars främsta uppgift är att sköta ljudinspelningen men som också är exemplariskt bra på att upprätthålla goda relationer med jobbiga typer. En lärare på skolan till exempel, som är övertygad om att barnens olyckliga ansikten (som märkligt nog bara dyker upp när hon själv är närvarande) inte har något att göra med långa, krävande dagar utan bara beror på att vi inte ger dem tillräckligt mycket kakor. Bland de nyrika är logiken på topp.

 

Vi har nu filmat i två veckor och ja... varje dag har börjat med kaos. För att uttrycka mig milt. Barnen har glömt kläder (i vanliga fall har de skoluniform), huvudpersonerna har hoppat av och regnet har öst. För någon dag sedan tyckte jag att allt hade gått utomordentligt bra men insåg senare att kaoset inte har upphört -vi har bara blivit bättre på att hantera det. Imorgon filmar vi sista scenen, så håll tummarna!

 

Valet ar nu avgjort och det rader blandade kanslor har i Namanga. Vissa jublar, andra grater sig forstorda. Vi sympatiserar med de sistnamda, Kenyatta ar ett riktigt rotagg (haha, ni far sjalva addera lite punkter ovan o och a...) och ar till och med atalad i domstolen i Haag for brott mot manskliga rattigheter. Men man kan tydligen styra ett land anda. Man far sig en tankestallare av att se folk vara hopplost ledsna over nagot vi tar for givet i Sverige. Hur som. Tankte bara skriva att vi inte marker av nagra oroligheter alls, och att svenska tidningar inte verkar ha nagon jakla koll pa hur laget faktiskt ar. LUGNT alltsa.

Under en timmes flygtur över Victoriasjön förändrades naturen drastiskt från ett frodigt Uganda till ett betydligt torrare Kenya. Bananplantor blev Akaciaträd och grönska blev savann. Vi bor med massajerna ute i bushen, dock inte i en koskitshydda utan i ett fint hus med privilegier som varmvatten och egen kock. Käkar pannkakor till frulle och borstar tänderna under stjärnklar himmel. Somnar till ljudet av cikader och grymtande babianer. Dagarna innehåller ofta både chill samt arbete med vårt filmprojekt. Vi önskade att få jobba med 9 barn men fick 25. Det är fantastiskt roligt men en smula tufft att lära sig alla namn, hehe.

 

Internetet är som väntat väldigt opålitligt och kan just nu inte ladda upp några bilder, men södra Kenya är suuuuperfint (och varmt!) så ni får helt enkelt lita på mitt ord. Vet inte när jag kommer att kunna skriva igen men gissar att det jag skrivit i stora drag kommer att kunna passa in på dagarna framöver. Så den som undrar vad jag sysslar med kan föreställa sig en svettig & dammig tjej (som idag blev tilldelad massajnamnet Naomi av en gubbe vi mötte på gatan) som traskar omkring på röda sandvägar tillsammans med skenande kor och getter.