Med solkyssta kroppar, saltvattenslitna hårtoppar och croissantmätta magar lämnar vi nu Djibouti City för att återvända till Addis Abeba. Vi bokade om flygbiljetterna och åker tidigare än planerat, inte för att vi inte tycker om att ha semester utan för att varenda liten aktivitet här kostar multum -ja i jämförelse med Etiopien alltså. Tiotusenlapparna flyger iväg och jag blev i början av veckan lite yr i huvudet av valutan Djibouti Franc, även om den inte är fullt lika galen som i Somaliland. Jag älskar att ha sand mellan tårna men ser fram emot mitt saknade Etiopien, och Addis som mer än någon annan stad under resans gång känns som hemma. Att känna till gator, mat och priser, att återigen kunna "briljera" med sin amharinja och att inte vara en uppenbar nykomling. Ska också bli skönt att slippa takfläkten här som dånar likt en helikopter och gör att alla mina drömmar handlar om militärer. Det vimlar förresten av dem (även i vaket tillstånd); japanska, tyska och såklart franska, men förstår fortfarande inte vad de har här att göra eftersom läget är lugnt och stabilt. Well well, farewell Djibouti!

Den som inte har studerat kontinenten Afrikas karta med forstorningsglas har forstaeligt nog kanske inte heller nagon aning om vad Djibouti ar for nagot, detta valdigt lilla och djavulskt varma land. Svetten rinner och kroppen klibbar, som tur ar blaser det friska vindar vid havet. Djibouti var forut en fransk koloni och an idag ar det franska som galler, osis for mig som inte kan ett ord men man kommer tydligen ganska langt bara pa att upprepa vad den andra sagt. Har finns bade baguetter och manga gamla, franska byggnader -en europeisk touch som bade Somaliland och Etiopien saknar, eller ar skonade fran beroende pa hur man ser det.

 

Eftersom det ar sa hett att det ofta kanns som att man rakat svetta ut all hjarnkapacitet forsoker vi gora sa lite som mojligt, igar hangde vi vid Sheratons pool men jag foredrar stranden dar man upplever allt det man gar miste om nar man isolerar sig bakom ett lyxhotells murar. Imorgon ska vi simma med valhajar, Rasmus ar taggad men jag ar lite skraj och vill mest ha det overstokat... har jag inte uppdaterat bloggen inom en vecka sa var de dara fiskarna inte lika fredliga som folk lovat.