legendary lalibela
Lalibela var precis lika sagolikt som det låter. Staden var ganska genuin med tanke på att den troligtvis är Etiopiens turisthak nr 1 och kyrkorna var magiska, framförallt under söndagsbönens soluppgång. Det enda dryga med Lalibela var att se hur andra turister respektlöst och envist störde folk som bad för att arrangera en bild till hur de ville att verkligheten skulle se ut, men annars verkade the locals bara tycka turismen var skoj. Speciellt barnen som var grymma på engelska och kunde fler europeiska huvudstäder än vi själva. Vår lilla snabbvisit innehöll mest på kyrktittande och promenixande på branta kullerstensgator (fanns inga bilar i stan men man fick se sig om ändå, åsnor och getter var all over the place) men vi hängde också en del med backpackers från både Australien & Israel och käkade gott vid öppen eld på Ben Abeba -den mest futuristiska restaurang jag någonsin sett! Kolla in här.
flygplatser & kaffeceremonier
Det var väldigt spännande att flyga inrikes, flygplatsen i Addis hade skippat lyxbutiker i överflöd och istället investerat i liggstolar (verkligen en prioritering i min smak kl 5 på morgon) och flygplatsen i Lalibela var belägen mitt ute i nowhere bland berg och papayaträd. Det fanns bara en landningsbana, rullbandet var ur funktion så vi fick ta vårt bagage direkt från flygplanet och inne i vänthallen hölls en traditionell kaffeceremoni med en liten brasa, gräs utspritt på golvet, popcorn i en skål och de små porslinsmuggarna prydligt uppradade på en bricka. Det är förresten ett litet personligt uppdrag med denna resa, att kunna dricka kaffe utan att grimatisera över den horibelt beska smaken. Ska jag göra det någon gång är det ju självfallet här i kaffets hemland, så planerar att tvinga i mig en kopp per stad. Än så länge har det varit förjävligt men skam den som ger sig, eller?
meskal celebrations
third day of adventure
Addis Abeba, what a place! Det herdas får mitt i centrum, hönorna ligger nackade på trottoaren, taxibilarna skumpar loss och butikerna säljer kortkort. En crazy mix av allt man kan tänka sig, kaos är en del av vardagen och vi älskar't! Egentligen är det ett ganska ruffigt ställe med mycket tiggare och gatubarn, vissa områden är brutalt fattiga och avgaserna från Afrikas sjätte största stad är fruktansvärda för både hals och näsa, men människorna är underbara och så fort vi ser lite lost ut räcks det ut en hjälpande hand eller tretton. Man kan vara själv i Addis utan att någonsin vara ensam, känns tryggt.
Vi har än så länge mest traskat omkring, säkert flera mil de senaste dagarna och har faktiskt fått rätt bra koll på stadskärnan trots brist på gatuskyltar. Igår sa vi hej till den gamla tantan Lucy som var galet kort men hyfsat fräsch med tanke på sina 3,18 miljoner år, och idag börjar firandet av Meskalfestivalen så vi ska nu dra ut och glo på stora brasor. Lite som valborg kan jag tänka mig, fast Ethiopian style då alltså. På lördag morgon flyger vi vidare till legendariska Lalibela!
om två dagar i två månader: ETHIOPIA
Skynda er nu hem så att ni kan åka tillbaka igen fick vi höra från en vän i Sverige när vårens maffiga Afrikaresa närmade sig sitt slut, och precis så kommer det att bli! Denna gång bär det av till Etiopien och i vanlig ordning är det väl bäst att jag förklarar mig lite då folks reaktioner oftast är "vad fan ska man dit och göra". Afrikas horn sägs vara det ställe på jorden dit Djävulen åker på semester så jag kan väl förstå denna eviga skepsis på ett sätt, men å andra sidan bojkottar du liksom inte Malmö för att det under perioder skjutits hejvilt där. Det finns alltid så mycket mer än bilden media ger.
Jag reser tillsammans med Rasmus (filmfrilansare, spontan & underbar) och vårt syfte med att dra dit är att uppleva, upptäcka och uppmärksamma de sidor av Etiopien man sällan hör talas om, övertygade om att landet har mer att erbjuda än kidnappningar och tortyr. Till och med de svenska journalisterna Persson & Schibbye som besköts i Ogaden 2011 nämner även sina positiva upplevelser i sin bok 438 dagar, så helt ute och cyklar tror jag inte att vi är.
Vi kommer att besöka bland annat Aksum i norr, Jima i väst och Dire Dawa i öst och har även planerat att åka till både Djibouti och Somaliland -ett land som officiellt ännu inte existerar. Men först, en vecka i Addis!
the warrior who had eight lovers
Under fyra veckor i södra Kenya jobbade jag intensivt tillsammans med Martina Johansson, Katrin Rosberg och 22 fantastiskt begåvade barn för att göra en kort spelfilm baserad på en gammal massajsaga. Här är slutresultatet! Barnen i Enkokidongoi fick lära sig mer om teater, film samt sin kulturs traditioner och barn på Österlen fick ta del av projektet genom att se filmen på bio, höra om vår resa och ställa frågor. Ett fantastiskt roligt projekt vars syfte dels var att hjälpa till att dokumentera och bevara delar av massajkulturen som på grund av drastiska förändringar är på väg att dö ut, samt att bland barn i Sverige skapa intresse för en annan kultur.
went to africa, fell in love.
Hemma! Om det mot förmodan skulle vara någon där ute som fortfarande tror att jag hänger runt i Kapstaden alltså. Kom hem i början på maj efter tre intensiva månader som bjöd på allt från frodiga Uganda till storslagna Sydafrika och mycket mycket mer. När jag nu landat lite efter miljontals intryck har jag insett att min absolut starkaste upplevelse är att verkligheten precis som jag misstänkte är så otroligt mycket mer positiv och nyanserad än hur den framställs. Föreställningar om extrem fattigdom och miserabelt lidande blev till skrattande ansikten och färgsprakande värme.
Det var lätt att trivas och desto svårare att åka tillbaka hem. Visst står de länder jag besökte i många avseenden inför enorma utmaningar, men det gör också vi i väst. Alla världens länder och samhällen har sina goods and bads och ärligt talat såg jag färre deprimerade typer och sura miner på tre månader där än under tre veckor här, vilket gör att ens tidigare föreställningar om världen kastats om totalt. Kort sagt: I went to Africa and fell in love.
