Jahapp, då befinner vi oss på den så kallade rivieran. Typ alla vi träffat har malt på i oändlighet om hur mycket de älskar Bahir Dar och ja, palmer är ju fint men efter att ha föreställt mig uteserveringar á la Greece kändes det hela ganska... fult. Vattnet i Lake Tana är av en mystisk nyans av brunt och staden är väl lite som vilken annan etiopisk stad som helst. Är alltså inte superlyrisk men trivs såklart bra ändå! Igår svidade vi om till finskjorta och långklänning, gick till stans finaste restaurang och åt så fruktansvärt god mat att jag dregglar lite bara av att tänka på det. Aldrig förr har en klyftpotatis smakat så ljuvligt, och kladdkakan! Jösses. Att det lyxigaste av det lyxiga inte kostade mer än 60 spänn kändes dock lite absurt.

Idag lät vi oss färdas på en motorbåt så slö att det gissningsvis gått fortare att paddla en papyrusbåt, för att besöka fem kloster som ligger runt om Lake Tana. Ett av dem var så pass heligt att man helt enkelt inte såg något annat alternativ än kvinnoförbud. A man's gotta do what a man's gotta do liksom, och utflyktens höjdpunkt var ändå aporna.